Josefine Jonsson

Börjar man prata rumpor med sina vänninor visar alla vara oroliga över den egna stjärten, framförallt att den ska se för stor ut. För stor i förhållande till vad man bör man fråga sig. I förhållande till huvudet, handväskan, soffan? Kom igen, vi har de rumpor vi har. En del är naturligt försedda med små fasta äpplen, andra håller sina skinkor i trim genom trista timmar på gymmet. Somliga breder ut sig åt sidorna, andras är runda som en jäst bulldeg och en del är helt platta. Men misströsta inte, precis som det finns en behå för varje byst (befintligt eller obefintligt) finns det en trosa för varje rumpa och tillfälle.
Vilket material trosan ska vara gjord av är ofta en smaksak. Många kan inte tänka sig något annat än bomull, andra är helt såld på spets. Ren nylon ska man dock akta sig för; det blir svettigt och är inte bra för underlivet. Men mikrofibrer andas! Köper man billiga trosor ska man dra med fingret över grensömmen. Är den vass nylon - låt trosan stanna i affären.
Tillåt dig frossa i färg, mönster och andra experiment. Är du sugen på något nytt i klädväg, en ny stil, men har svårt att slita dig från din svarta garderob eller jeansen så kan lösningen vara nya underkläder. Kanske turkos spets istället för vit bomull, en svart set istället för beige behå och vita trosor eller småblommigt istället för hudfärgat? Prova!

Tänk på:

• Putmage och byxfantast? Det blir snyggare med ett par trosor med inbyggd gördel som plattar till magen.
• Allt för kraftig gördeleffekt är inte bra, kroppen måste ju ta vägen någonstans. Kanske väljer den att ramla ut ovanför troskantens linning. Förvisso blir man då av med de breda höfterna men istället begåvas man med bilringar. Den kan också välja att försvinna nedåt och vips får man gigantiska lår.
• En enkel regel: ju större kropp, desto större trosa. Undantag: stringen
• Välj rätt storlek. En trosa ska inte skära in, då uppstår bara fula valkar.